I min ungdoms dagar så var jag aktiv i RKUF, eller URK som mina föräldrar alltid kallade det (för det hette det på deras tid). Det har dock ingenting med med revolutionär kommunistisk ungdom utan helt enkelt Röda Korset. Eftersom jag inte hade byggt upp så mycket karaktär på den tiden så var det kanske inget jag skröt med. Det tillsammans med folkdansen och valthornsspelandet var inget som byggde upp respekt hos de jämnåriga.
Men så här i efterhand så är jag otroligt tacksam för de erfarenheter jag fick därifrån. Att tävla i första hjälpen må låta märkligt för en oinvigd, men det är ruskigt bra träning för den dag då det faktiskt händer något. Nu har jag klarat mig förhållandevis lindrigt, oftast är det när jag ”jobbat på egen hand” som svärfar brukar säga. Men det är skönt att veta att om det händer något allvarligt så är man redo.
Idag var det dax att friska upp kunskaperna. Janne Johansson från Röda Korset var här idag och gick igenom första hjälpen med oss. Utbildningen är som en del i Säkert Bondförnuft som skall göra oss till en säkrare arbetsplats. Det var kul att se att även här hade skett en utveckling, jag kände lite innan att det mest skulle vara repetition men en del saker hade förändrats. ”Framstupa sidoläge” har nu blivit ”stabilt sidoläge” och borta var dockorna med mätare som kände av hur hårt man trycker och blåser. Dessutom var den klassiska Heimlichen uppdaterad.
Något som blev väldigt tydligt hos mig var att jag blivit äldre mognare. Förutom risken att köra morakniven genom handen så var mycket av det man lärde sig i RKUF inte så påtagligt. Men nu i vuxen ålder så är inte saker som plötsligt hjärtstillestånd så abstrakt längre. Hur man får upp en bit mat som fastnat i strupen på ett spädbarn känns dessutom direkt fundamentalt.
Så boka in en utbildning i första hjälpen med Röda Korset på din arbetsplats. Inte bara så att du kan hjälpa andra utan även så att dina arbetskamrater kan hjälpa dig när det behövs.
Vet inte hur många gånger jag hört att ”man ska göra det man är bra på” m.a.o fokusera på dina styrkor och låt någon annan göra det som du inte är ”bra” på. När det gäller företagande så brukar andemeningen vara att man ska fokusera på kärnverksamheten och köpa övriga tjänster såsom bokföring och marknadsföring. Dessutom ska vi hålla oss till den bransch vi tillhör. Men om vi bara gör det vi är bra på – hur ska vi då kunna utveckla nya kompetenser? Vem vill vara specialist och bara göra och kunna en sak eller ha koll på ett område? Hur kul kan det vara? Tycker faktiskt att vi generalister är underskattade…. Samtidigt behöver man ju vara generalist för att kunna se till och förstå att det finns olika behov, flera möjligheter och sen sätta ihop dessa till en helhet. Visserligen så behöver vi kanske lite input från någon eller några specialister (då och då i alla fall) för att utveckla våra tankar.
Visst, ibland kan jag känna att det kanske är lite för många olika delar och projekt här på Hornudden. Men samtidigt gör det arbetet mer stimulerande och skoj. Även om det är många branscher som vi plockat in i vårt företag (eller tvärtom) så bildar alla delarna en helhet. Odla, sälja, förädla, tillaga och servera – det hänger i hop. Det gör ju även odla, servera och möta besökare. ”Hållbar utveckling” hör definitivt ihop med ekologisk odling, möten, besökare, lokal konsumtion, butik och servering. Dessutom så är ju ”att välja bort” inte vår starka sida!!
Mats var till Sigtuna i lördags och pratade på ett möte som Omställningsgruppen i Sigtuna bjudit in till. Han kom hem och var både glad och djupt imponerad av ett mötet med många engagerade människor. Det var inspirerande att höra att det finns ett intresse av att jobba med hållbar utveckling – långsiktigt och lokalt. Även intressant att återigen uppleva att vi ser olika hinder. Ur vårt perspektiv som odlare är bristen på ekologiska producenter i landet ett av de största problemen. Andra ser transporter och mellanhänder som det stora hindret för att konsumenter skall få tillgång till lokalt och ekologiskt producerade livsmedel. Det härliga är att oavsett vilka hinder som det gäller så finns det oändliga möjligheter att forcera dem.
Bilderna talar sitt tydliga språk. Med minnen från en kraschad växhustunnel, snöskottande nästan varje dag och meterhöga drivor av lössnö kommer vi att beskriva vintern 2010.
Yes, nu är första omgången av ympningen klar. Den närmaste veckan blir en av de mest spännande under året. Hur kommer utfallet att bli? Hela årets tomatproduktion hänger på resultatet. Vi kommer nog aldrig upp till vår ympningsmentor Olof i Järvsös nivå – han brukar ringa och berätta att det blev inte så bra eftersom 2 av 1000 inte tog sig. Vi är helt nöjda om 490 av 500 klarar sig. Vad olika det kan vara…
Ympar gör vi för att få högre avkastning, dvs fler kilo tomater/planta. Vilket ju även påverkar energiåtgången/kg tomater. För även om vi nu värmer med sjövärme så behövs det en hel del el för att driva värmepumparna. Rent praktiskt går det till så att vi sår två sorters tomater – en med goda tomater en med motståndskraftig rot. ”På elfte dagen” kapar vi båda och sätter ihop dem med ett siliconclips för att därefter ställa in dem i ympkammaren. Det som vi kallar kuvösen. De ny ympade plantorna benämner vi nämligen bäbisar eftersom de skall tittas till och duschas var tredje timme. Efter cirka en vecka tar vi ut dem ur kuvösen och ställer den i växthuset. Nu kommer ännu ett spänningsmoment för även om alla ser starka och hopväxta ut så kan det hända att de ”kroknar” när de kommer ut i växthusmiljön. Oftast inte, men det händer.
Lokalproducerat verkar bli modeordet 2010. Vad menar vi med lokalodlat egentligen? Vissa verkar mena att det är svenskodlat, vilket för mig känns helt absurt. Om du bor i Skåne så är naturligtvis danska tomater mer närodlade än våra. Jag köpte mjölk för en tid sedan, när jag sedan kom hem och läste närmare på kartongen som hade ”NÄRPRODUCERAT” i versaler över hela sidan upptäckte jag till min stora förtvivlan att det inte ens stod vart mjölken kom ifrån. Begreppet går inte att copyrighta, varumärkesskydda, patentera eller registrera. Det är helt fritt att missbruka i den utsträckning du är fräck nog till. På gott och ont vill jag påstå. Märkningar av alla dess slag må göra det enklare för oss att välja, men alla former av märkning och certifiering kan missbrukas. I slutändan handlar det om dig, just det, DU, som konsument och din insyn hos producenten. Om du köper varor från en producent i ditt närområde så vet du att det är lokalt. Så enkelt är det. Det är upp till dig att veta vad som är lokalt på ”riktigt”. Här på Hornudden har vi satt vår begränsning till 10 mil. Det är vad vi tycker är rimligt. Sen finns det ju naturligtvis lokala producenter som baserar sin tillverkning på importerade varor men det kommer jag inte gå in mer på denna gång…
Sen har vi det där med kvalitet. Många verkar ha inställningen att man kan ha överseende med olika former av tillkortakommanden hos livsmedel bara för att de ger sociala poäng. På samma sätt som man plågar i sig så kallade lightprodukter så tycker man att det är helt ok om en lokal och ekologisk produkt inte håller måttet, man köper den ändå för att stilla det dåliga samvetet. Mycket märkligt. En dålig produkt är en dålig produkt, oavsett vem som tillverkar den. Självklart skall man ha i åtanke att vi som producerar småskaligt inte har en stab av formgivare och designers som gör våra förpackningar, men nu är det innehållet jag skriver om.
Här på Hornudden är det bara en sak som gäller, att leverera bästa möjliga produkt. Att vi har valt att jobba lokalt och ekologiskt är inte bara en ideologisk övertygelse utan framförallt en kvalitetssäkring. De vi jobbar med i vårt närområde är producenter som vi känner. Inte bara känner till utan känner på ett sådant sätt att vi har en relation till dem, litar på dem och genom dialog utveckla vissa av våra produkter tillsammans.
Förtroende är inte någon man bara får, inte bara i kärleksrelationer utan även i producent/konsument-relationer (även om det också kan vara något av en kärleksrelation ibland). Ett förtroende som skapats mellan två parter är starkare än någon märkning eller certifiering någonsin kan vara. Så ge dig ut och bygg relationer med lokala producenter, då slipper du spendera tid på storköpet med att lusläsa innehållsförteckningar och leta märkningar.
Kommunalrådet Jens bjöd in till ett möte med vår jordbruksminister och givetvis tackade vi ja. Med Mats och Johan på krögarkurs i Stockholm föll lotten på mig att representera Hornudden. Innan mötet frågade jag Jens vad som var syftet med mötet och han uttryckte då att han vill att vi tillsammans skall sätta Strängnäs på ”Matkartan”. Det var som musik i mina öron. Jens vill även ha svar på frågan hur kommunen kan bidra till att detta blir verklighet.
Vi var ett litet utvalt och engagerat gäng som träffade Eskil Erlandsson, som kom tillsammans med Sofia Jöngren(politiskt sakkunnig) och Roger Tiefensee (C). På plats fanns Christer Lingström som i dagarna får offerter för byggnation av hans restaurang i Strängnäs, Maria Printz som är på gång med ett stenugnsbageri, Jacob Högfeldt från Äleby Gård, tre LRF:are samt Jens Persson och Siw Rådström från kommunen. Vilket gäng! Helt klart skulle vi med förenade krafter kunna genomföra det som Jens efterfrågar och som skulle passa in i Eskils planer. Det är inte om det gäller utan NÄR?
Eskil redogjorde för sin vision som skall skapa många arbetstillfällen på landsbygden. Han berättade vidare om de fem områden som är i fokus och som skall prioriteras inom projektet ”Sverige – det nya matlandet”. Matturism och fine dining är två av dessa, den offentliga måltiden och primärproduktionen två andra.
Diskussionen kring den offentliga måltiden var engagerad och LRF-gruppen visade stort intresse för denna möjlighet som nu öppnar sig. De var övertygade om att det finns lantbrukare som gärna börjar odla potatis – om de vet att det finns efterfrågan. Trist i detta sammanhang är att vissa (läs Sigillodlare) ser som sin uppgift att, oavsett i vilket sammanhang, ”informera om” att ekologisk odling inte är så bra som ”alla” tror. För min del såg jag inte att detta möte var rätt forum för en sådan diskussion…
Vad blev då resultatet av detta möte? Ja, det återstår att se. ”Först när vi ser hur det avlöper med den konkurrensutsatta måltidsverksamheten kommer nästa steg att tas” när det gäller att ”Sätta Strängnäs på Matkartan”. Det var det svar vi fick av Jens när Maria och jag ville boka datum för nästa möte och nästa steg i samarbetet kring detta. Ska erkänna att jag under mötet blev påmind flera gånger om att det är valår i år…..
Men, givetvis hoppas jag att Jens snart ringer igen och vill boka möte. Det handlar ju trots allt om trovärdighet… Nästa gång vill jag åka in till kommunhuset med målsättningen att vi tillsammans ska börja med arbetet att ta fram en handlingsplan som resulterar i att vi sätter Strängnäs på den omtalade ”Matkartan”.
Jag blir sällan upprörd, nästan aldrig faktiskt. Men när det påstods att våra produkter har serverats 100-tals personer utan att vi har levererat till restaurangen så blir jag förbannad. Hur kan man vara så fräck? När vi hörde talas om det första gången så hörde vi naturligtvis av oss och det hela avskrevs som ett missförstånd. Någon månad senare får vi se den meny som sänts ut till gästerna via e-post och där står vårt namn igen, det står bl.a. att det är våra tomater och vår färskost . Färskost!?! Vi har aldrig ens haft färskost till försäljning. Ytterligare två lokala producenter stod med på menyn men efter en snabb koll med dem så var det uppenbart att middagen var en falsifiering, ingen av dem hade levererat till restaurangen.
Att restauranger piffar upp sina menyer och skriver Amaronesky när det i själva verket är billigaste-rödvinet-som-går-att-få-tag-på-och-lite-russin-sky har man sett/smakat mer än en gång. Eller när man skriver tryffelsås när man har stänkt på några droppar ”tryffelolja” (som i sig är en falsk produkt). Det är exempel på de små ”vita” lögnerna som sker varje dag i vårt avlånga land. Men hur man kan skriva ut namnet på en lokal producent på sin meny utan att köpt något från dem är för mig en helt annan dimension.
foto: Fredrik Sandin Carlson
Jag tvivlar på att Anna (min morfarsmor) sa till Georg (min morfarsfar) att ”Nu skall vi se till att bygga ett starkt varumärke!” när de började stå på torget i Strängnäs. Nu, 82 år senare så ser inte heller jag Hornudden som ett varumärke. Det är den plats där jag är uppväxt och alltid kommer att kalla hem även då jag bor någon annanstans. Bara namnet är för mig så värdeladdat att det betyder minst lika mycket för mig som mitt efternamn. Nu när det även är min arbetsplats och jag dagligen ser arbetet med att utveckla våra produkter till att vara de bästa på marknaden så känns det naturligtvis ännu mer när någon sätter vårt namn på en vara som inte har något som helst med oss att göra.
Hur kan man då vara så förbenat fräck att man inte bara ljuger för sina gäster utan även för oss då vi konfronterar dem? Pengar gissningsvis. Lokalproducerat har aldrig varit mer i ropet och de flesta är medvetna om att lokalt kostar mer, dvs du kan ta ett högre pris för din sallad på spanska tomater om du säger att de är från Hornudden. De tar med andra ord extra betalt för något som min familj har byggt upp och levererar någonting undermåligt som riskerar att skada namnet Hornudden.
Efter en rad bortförklaringar som inte höll så kom uttalandet ”Det fanns inga lokala produkter att tillgå.”. Även det en ren lögn. Både vi och de två andra producenterna som stod på menyn hade samtliga av produkterna som ingick (förutom våran färskost).
Vår nya fas i livet och företagandet är riktigt spännande. Från att Mats och jag själva tagit alla beslut om företagets inriktning, mål och hastighet så har vi nu barnen med i diskussioner och beslut. I vårt nystartat aktiebolag kallades vi till vårt första ”riktiga” styrelsemöte i söndags. Det var stort. Visserligen är våra barn sedan barnsben tränade i mötesformen för vi hade många familjeråd när de bodde hemma, men då var det andra punkter på dagordningen. T.ex. vem som skulle ansvara för städning av toaletten eller plocka ur diskmaskinen. Jag har en del protokoll sparade och de är riktigt underhållande läsning.
Stort kändes det i alla fall att sitta tillsammans och diskutera syftet med styrelsens arbete, företagets mål och visioner. När vi tillsammans tittade på den preliminära resultaträkningen blev det så tydligt att det var ett styrelsesammanträde vi samlats för. Nu är alltså tanken att övriga familjemedlemmar skall slippa ta del av alla företagsdiskussioner som lätt tar överhand när vi samlas. Den målsättningen finns i alla fall.
Att jobba och planera tillsammans med barnen gör att verksamheten känns mer meningsfull. Givetvis vet vi inte alls vad som kommer att hända eller var vi står om fem år – men känslan av ”mening” är stark. Det blev extra tydligt vid styrelsemötet när vi kunde konstatera att våra visioner om Hornudden år 2025 låg väldig nära varandra.
Ikväll var det dags för menymöte med Fatima och Jesper inför deras bröllop i maj. Menyn är Johans ansvar så det var han som diskuterade och planerade med dem. När Johan och jag tidigare i dag diskuterade olika förslag till menyn, placering av bord, barnaktiviteter, välkomstdrink mm kändes det väldigt starkt vilken viktig kugge han är i vår verksamhet. Vissa områden är jag inte alls uppdaterad inom och det är verkligen en förmån att ha en son hemma att diskutera och planera tillsammans med. För ett år sedan visste vi inte att han skulle börja jobba här i maj och nu är han oersättlig – det har gått så fort. Det kändes faktiskt som ett paradigmskifte att sitta på kontoret och betala räkningar när Johan planerar bröllop med brudparet. Jag som trott att det var chefen som gjorde de roliga jobben…
I går kväll planerade vi en stor bröllopsfest här på Hornudden. I ett av växthusen skall vi tillsammans med brudparet Fatima och Jesper skapa en festlokal som heter duga. Växthuset är 12 gånger 30 meter stort så det får plats några gäster. Drygt 100 gäster kommer att bjudas in och en del av dessa är barn. Festen blir i början av maj, så vi hoppas på en tidig vår med grönt vin i växthuset och blommande äppelträd utanför. Gärna några dagar utan regn innan och strålande sol på festdagen – om vi får önska!
Fatima är proffs på blomdekorationer och hon kommer att göra arrangemang och dekorationer själv. Vi är övertygade om att det kommer att bli något alldeles extra! Redan i går började vi prata om vad som kan användas här på Hornudden för att skapa den stämning som de vill ha. ”Har ni någon gammal skottkärra?” var en fråga som dök upp. Så nu ska vi ut och leta bland gömmorna för att se vad vi kan hitta för rostiga och gamla grejor som kan passa. Det blir en annorlunda arbetsuppgift som kanske inte blir så svår….
Vi delade i går upp festen i olika delar där Fatima och Jesper ansvarar för vissa och vi på Hornudden för andra. Det är alltid skoj att planera för fest, men en bröllopsfest är något extra. Det första vi på Hornudden ska göra är bygga ett golv på värmerören i växthuset. Med andra ord blir det golvvärme i den stora festlokalen och gästerna kommer att få ta hissen upp till toaletterna i matsalen. Annorlunda och riktigt kreativt känns det redan nu – och detta är bara början!
