Archive for juni, 2009

Tävling och värme

söndag, juni 28th, 2009

Har förstått att vi har en ny tävling i familjen. Det är inte helt uttalat, men jag har hört på omvägar att så är fallet. Johan vann förra veckan eftersom han hade en ”view” mer på sin blogg jämfört med min. Observera en! Har inte analyserat vad det kan bero på, men givetvis sporrar det, tävlingsinstinkten är inte svår att aktivera! Funderar på att lägga in en annan parameter och istället räkna antalet kommentarer.

Visst är det härligt med värme, men för oss som ska jobba i växthusen kan det faktiskt bli för mycket. Vi kan inte ha dörrarna öppna för då kan vilka som helst ta sig in (jag menar då främst flygande insekter) eller ut (våra humlor och annan biologisk bekämpning) och det innebär att luften blir väldigt stillastående och varm. Har läst att det finns en max temperatur som gäller hur varmt det får vara när man arbetar, men har svårt att förstå hur det ska fungera om det är växthusföretag för det är varmt i växthusen redan klockan sju. Det som tar mycket tid nu är vattningen av alla växter. Vissa kryddväxter behöver vatten två gånger per dag.

Värmeslangar lastas av på Hornudden

Värmeslangar lastas av på Hornudden

För att hålla fast vid ämnet värme så vill jag berätta att det  levererades 5,2 km kollektorslang som vi skall lägga ner i Mälaren för att få varmt i växthus och lokal. Ska erkänna att jag har svårt att förstå att dessa rullar ska vara drygt 5 km. Oavsett detta så känns det riktigt fint att slangarna är på plats och det bara återstår att lägga ner dem. Det kommer jag som sagt att återkomma till.

Varmt var det även på den Kreativa Marknaden i Stallarholmen i går. Många hantverkare av olika slag, Annas Hembageri och Printzen kommer var på plats och bidrog till att ingen skulle gå hungrig alternativt ha något att äta när de kom hem. Här var de kvinnliga utställarna i majoritet och det fanns oändliga möjligheter att inhandla kreativa produkter som gör livet mer färgglatt och enkelt. Gissningsvis kommer denna marknad att återkomma även nästa år – Stallarholmsborna är både kreativa och handlingskraftiga. Nästa vecka är det dags för Vikingafestivalen som ju är ett begrepp numera. Lokalkonsumtion handlar inte bara om det vi äter utan även annan konsumtion – upplevelser såväl som prylar….

Vår keramikleverantör Laila deltog på marknaden

Vår keramikleverantör Laila deltog på marknaden

En lång dag som gick snabbt

torsdag, juni 25th, 2009
blommaobi

Prästkrage i Hornuddens junirabatt

Den här veckan har jag varit oerhört glad över att dagarna är så långa, och med långa så menar jag ljusa. Det är så mycket som skall hinnas med. Det är som om man vill blicka framåt för att kunna planera för de saker som kommer framöver men man måste hela tiden titta på fötterna för att man inte skall snubbla. Veckans bästa exempel var nog då jag var så fokuserad på att skaffa in mer hårdvara (vispar, bakformar o dyl) att jag helt glömde beställa ägg och mejeriprodukter så att min stackars mor fick åka och panikhandla på ICA för att vi skulle kunna ha de saker på menyn som vi hade planerat.

Ljuset gör så himla mycket, inte bara för att det inte känns lika tugnt att sätta de sista degarna efter midnatt och sen gå upp fem timmar senare för att baka ut dem. Utan även för att min rygg lyser röd och svider något fuktansvärt. Jag kan inte för min värld förstå att man inte lär sig. Hud som inte sett solen på tio månader skall inte exponeras för den utan tillbörlig skyddsfaktor, så enkelt är det. Men lik förbannat så står man där i bar överkropp och monterar utemöbler. Framförallt om någon säger åt en att ”borde inte du smörja in dig?” eller ”ta på dig en tröja, klockan är faktiskt inte efter tre.”, då kan man ge sig på att man skall vara trotsig. Man är väl ingen solskygg vekling? Suck…

Lite utemöbler gjorde en hel del på balkongen. Det känns genast så mycket livligare även om jag sitter ensam här nu. Vilket är ganska mysigt nu när dagens tempo har lagt sig, och det som under dagen är både en arbetsplats, ett café och en butik dränks i stillhet. Det är knappt så att kylkompressorns dova muller hörs bakom fågelkvittret.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om! Dagen var som sagt lång men gick väldigt snabbt. Evelina (min lillasyster) var här och hjälpte till idag, och det är jag väldigt glad över, det hade inte gått utan henne. Deadline idag var 15:00, då skulle cafét och matboden öppna och det var ett antal magsårsmoment på vägen dit. Bröd var för en gångs skull inte en av dem. Jag körde på beprövade recept som jag bakat tidigare så varken jästid, baktid eller gräddtid skulle komma som några överraskningar. Maten hade vi bra koll på också så inte heller där skulle det kunna gå helt fel (förutom ägg och mejeri och det där…). Dock så skulle ett antal saker levereras under dagen som utan tvekan var elementära för verksamheten. En av dem var kaffe, kaffe är ju som bekant något av en grundsten i ett café och jag ville verkligen ha ett riktigt bra kaffe. Ett som går i linje med det vi gör här och som dessutom är riktigt gott.

Strax efter ett kom Johan Kuylenstierna från johan & nyström med kaffet. De är i mitt tycke sveriges bästa kafferostare och jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om hur bra dem är (och det kanske jag gör framöver), men vill ni veta mer om dem så kolla in deras hemsida. Det slutade dessutom med att han blev våran kund också då vi kollade in i butiken och han fastnade för trädgårdsmuggen från Laila.

Då var det bara kaffpressarna jag behöve för att göra bra kaffe. Jag hade fått kollinumret från Goods vilka jag hade beställt dem ifrån och följde artiklarnas färd genom Sverige närmast maniskt. En gång i halvtimmen klickade jag på uppdatera i webbläsarens fönster för att kolla om det hade kommit till nästa anhalt. Helt plötsligt kommer farsan upp i hissen med ett paket. ”Yay!” utbrister jag, men upptäcker till min förtvivlan att paketet endast innehåller en rostfri vagn. Den hade jag också beställt från dem men förväntat mig att den skulle komma långt senare. Har jag stått och följt en rostfri vagn hela vägen från Göteborg? Vart är mina kaffepressar? Innan paniken och förvirringen blev total så kopplade jag att vagnen kom med Schenker och att godset jag följde kom med posten. 13:27 kom dem, inte för att jag såg när det kom men det står på sidan.

Kaffe, check! Då var det bara en sak kvar som skulle anlända, nämligen kassaregistret. Han som skulle komma och installera det har åtskilliga gånger påpekat att det behövs god tid att gå igenom systemet med alla som skall hantera kassan så tiden började bli knapp. 13:58 ringer han och det visar sig att han inte lämnat Stockholm. Så idag fick det bli på klassiskt manér med miniräknare, block och penna. Men imorgon förmiddag kommer han med största sannolikhet.

Imorgon så blir det lite lugnare, allt är preppat och inga leveranser att oroa sig över. Man kanske skulle göra sig lite rabarbersorbet att svalka sig med i solen…

Förberedelser i bildformat…

torsdag, juni 25th, 2009

Nu står utemöblerna på plats, de flesta plastskivorna vid balkongräcket sitter där de ska, degen är skållad, soppan förberedd och skyltarna nästan klara. En bild säger mer än 1000 ord sägs det och dessutom går det snabbare…

Anne från Bremen målar våra nya skyltar - världens snyggaste??

Anne från Bremen målar våra nya skyltar - världens snyggaste??

Mats fick åka en tur med Sune och hans effektiva Sjödumper.

Mats fick åka en tur med Sune och hans effektiva Sjödumper.

Utemöblerna på plats, skyddsplasten på räcket och klockan är 23.26.

Utemöblerna på plats, skyddsplasten på räcket och klockan är 23.26.

Ekocafé

onsdag, juni 24th, 2009

Paj

Nu är det dags för nästa premiär. Vårt ekocafé öppnar upp på torsdag em. Att säga att det är spännande vore lätt ett ”understatement” för det är hur mycket som helst att tänka på och massor som ska fixas. Eller rättare sagt – som vi vill hinna fixa innan öppnandet.  Givetvis kommer vi inte att hinna allt denna gång heller – det har vi i allafall lärt oss under detta projekt.

Att vi startar ett café är både svårt att fatta och riktigt, riktigt skoj. Tänk – faster Ebba och faster Kerstin fantiserade och funderade på att ha ett sommarcafé här på ”Udden” för mer än fyrtio år sedan. Tanken var kanske då att baka goda kakor och bullar och servera turister som åkte förbi på 55:an. Ebbas ”Halvmånar” och ”Pariservåfflor” hade med säkerhet fått många passerande att ta en paus och åka de två kilometrarna ner till Hornudden. De finns faktiskt de som årligen åkte från Motala till Hornudden under många år för att få smaka dessa läckerheter. Men det blev inget café då – blomplantor, tomater och bönplockande tog all tid som fanns att tillgå. Tiden var redan då en begränsande faktor. Det är lite hisnande att vi genomför en tanke som funnits vilande i mer än 40 år!

För några år sedan pratade våra döttrar och jag om att starta upp ett café på vår veranda. Med en kanonfin utsikt, gott kaffebröd och dessutom grönsaker att sälja kunde vi se ett intressant och förhoppningsvis lönsamt projekt. Jag föreslog namnet ”Morrhoppornas verandacafé – men det fick inte döttrarna att nappa. De ansåg att Morrhoppor var något negativt – jag tyckte det var mer kul och intresseväckande…. Kanske var det mitt namnförslag som gjorde att de inte ville driva projektet vidare.

Nu är det Johan och Evelina som håller i vårt Ekocafé. Båda är rutinerade i köket, men har olika erfarenheter. Ur mitt ”moderliga” perspektiv så kompletterar de varandra riktigt bra. Det känns tryggt och samtidigt spännade för trots allt är det omöjligt att veta vad som kommer att  hända- på torsdag, på fredag och på söndag. Kommer det sju, sjutton eller sjuttio gäster? Oavsett antal så är alla varmt välkomna och vi hoppas på ett perfekt ”fikaväder” med lagom sol, lagom vind och lagom temperatur.

Torgpremiär

torsdag, juni 18th, 2009

torg08

Idag är det dags för den årliga torgpremiären. Västervikstorget i Strängnäs har blivit vår fasta punkt i ”stan”. Jag brukar benämna torget ”Sveriges vackraste torg” för det är verkligen vackert och med mina mått genomtänkt – förutom att det inte finns el till oss ”torgnasare”. Den fanns tidigare men har nu flyttats till de fasta bodarna. Fråga mig inte varför – prioritering troligen. M.a.o gäller det att ha en våg som är batteridriven.

Det är alltid lika spännande så här innan start. Vilka av våra kunder har uppfattat att vi börjar? För oavsett annonsering, broschyrer mm så är det ofta svårt att nå ut till ”alla”. Hur kommer vädret att vara? Med regn och kallt är det många som avstår från att ta sig ner till torget? Vid vilken tid kommer vi att köra från Hornudden och in till stan? Det är alltid en tävling mot klockan med allt som ska förberedas? Kommer vi att ha tillräckligt med produkter med oss? Viss brist råder på en del grönsaker….Vad kommer vi att missa att ta med? Här kan det vara allt från växelpengar, vattenkanna (om det inte regnar), sallatstång, kassar eller beställningarna. Här kan man tycka att vi borde vara så rutinerade att vi har en checklista att kolla av så att det inte blir missar. Men, det har vi alltså inte – däremot finns en ambition att få till en. Sen gäller det att komma ihåg var den är och att stämma av mot den – innan vi lämnar gården. Nu är det dags för några timmars sömn, plocka rabarbern och grodda av den gamla potatisen för att sen packa bussen. Planneringg – det kan vi inte stava till så här års. Vi gör det vi vill och så blir det därefter – riktigt bra med andra ord…… Om allt går som det ska så ses vi väl på torget – eller?

Rabarberdille

onsdag, juni 17th, 2009
rabarberdessert

Foto: Marcus Kam

Jag vet faktiskt inte vad det är som fascinerar mig så väldigt med rabarber. Då menar jag inte saker som att den togs till Sverige som medicinalväxt och att den är en grönsak och bla bla bla utan det faktum att jag aldrig ledsnar på den. Ge mig anklever och Sauternes i en vecka och jag kommer att vara fruktansvärt trött på det, ostron och Champagne skulle nog hålla lite längre men till slut skulle jag nog vilja ha något annat. Däremot rabarber verkar det inte finnas någon hejd på. Kan det vara så att jag har gått och blivit oxalsyrapundare? Eller är det bara minnena från barndomens rabarbersmulpaj som har etsat sig fast i minnet, och att det är just det ögonblicket i en tid då ens största problem var att man inte fick plats med mer vaniljglass på talriken som man vill tillbaka till?

Möjligtvis så kan det ha att göra med att den är så väldigt mångsidig. Med bara rabarber och socker (och ev lite citron) så kan man göra så himla många saker, med faktorerna tid, temperatur och fördelning öppnas oanade möjligheter. Alex från Seattle  som var här och wwoof:ade lärde oss tex att göra vad dem kallar fruit leather. Mixa ugnsbakade rabarber med socker, blanda i annat som du tycker är gott, smeta ut i en plåt, torka tills den inte kladdar, klart! Tydligen ett riktigt populärt vegangodis på andra sidan havet. Riktigt gott blir det iaf.

Faktum är att det kanske ligger iaf ett litet korn av sanning i det där med barndomen. Bortsett från socker så är rabarber ohotad på toppen av råvarorna som jag gjort desserter på genom åren och det är alltid vissa smaker i kombination med rabarber som återkommer. Vanilj och kanel dyker ofta upp där av ren reflex. Som idag exempelvis, jag och Marcus skulle göra variation på rabarber till dessert. Vi kokade rabarberstänger mjuka i sockerlag och använde sedan sockerlagen till att göra italiensk maräng, sen rullade vi den i bitar av rostad smuldeg. Smuldeg som naturligtvis var smaksatt med kanel… Tanken var aldrig att göra något som smakade som rabarbersmulpaj, vi ville bara göra någonting gott, men det blev lite så ändå. Är det så att jag är feg? Borde jag prova fler smakkombinationer? Eller är finns det faktiskt en anledning till att det är klassiskt? Oavsett så kommer rabarbersmulpaj med vaniljglass alltid ha en särkild plats i mitt hjärta, och i min mage, även om jag på senare har upptäckt många fler andvändningsområden för den.

Passa på att skörda av din rabarber, skär ned den i centimeterlånga bitar och frys ned den om du inte hinner/orkar/vill göra något av den nu. För efter midsommar så är den inte längre lika god och spröd.

Tomater

söndag, juni 14th, 2009

090601-010-skalad

Mats och jag plockade större delen av tomaterna själva denna helg. Det var riktigt skoj. Ibland glömmer jag hur roligt det är. Ska erkänna att jag varit lite orolig för denna tomatsäsong eftersom vi ersatt 20 av 25 sorter. Anledningen till det är att vi inte vill stödja ett företag som Monsanto (förra året köpte de nämligen upp De Ruiter – som är det företag som producerar våra ”gamla sorter” ). Min oro har gällt hur starka alla nya sorter skulle vara, kvaliteten rent allmänt – hur de kommer att se ut, om de kommer att spricka lätt. Men framför allt hur de kommer att smaka.

Att plocka halva huset och se att alla sorter är som små konstverk – små som stora – var inte bara en lättnad utan dessutom en oerhörd glädje. T.o.m de vanliga runda röda tomaterna är vackrare än någonsin. Blanka, vackert röda och perfekt formade. Jag kan knappt sluta titta på dem – det låter säkert knäppt och är det kanske också. Inte helt runda utan med åsar som gör dem ännu mer lämpliga för fotografering. Att då under en halv dag få möjlighet att plocka dem var ett rent nöje – oavsett att det var helg. En fritidssysselsättning så god som någon…att sedan få dokumentera dem gör det till en ännu större upplevelse. Smaken då…givetvis är den inte som bäst nu för även tomater behöver sol för att må gott. Men goda är de och olika – söta, syrliga, milda. Mjöliga, krispiga, ljuvliga…Kort kan jag skriva att de smakar olika och konsistensen är olika. Tänkte på det när jag plockade (och smakade) idag – att givetvis kan inte jag avgöra vad du tycker är gott. Däremot kan jag ganska bestämt säga att Lena på Märsön kommer att tycka om Ministar och HI 08 eftersom hon var helt tokig i Cupido och Sant Orange förra året. De sorterna påminner nämligen om varandra i konsistens.  Vad jag menar med det. Kom och prova får du se.

I veckan sa Mats att Sune med sjödumpern börjar bli klar med muddringen inför nedläggningen av kollektorslangarna. Det kändes konstigt att tänka sig att den finurliga maskinen inte  ska höras och köras utanför gårdsbutiken längre. Den har liksom blivit en del av livet. Bara att titta ut och se hur sjölandskapet förändras från dag till dag. Jag kommer att sakna den delen (trots att jag längtar efter att allt ska bli klart). Det blir så tydligt att även i detta fall kan vägen vara målet – processen är ibland mycket viktigare än man inser. Det blir helt klart nya mål och vägar, men nedläggningen av 5,2 km kollektorslang blir kanske ett större orosmoment än underhållning. Har faktiskt inte helt satt mig in i hur det ska gå till, men jag kommer med säkerhet att stå där med kameran även då…

gravare

Från bord till jord

torsdag, juni 11th, 2009

Vi pratar mycket om jord till bord och hur vi härute vill tänka matmeter istället för matmil. Personligen så glömmer jag ibland lätt bort att det går åt två håll, att det skall vara ett kretslopp. När vi kollade på sophanteringen inför caféts öppnande så tänkte jag initialt att ”shit, det här är ju alldeles för små soptunnor”. För de flesta ställen där jag arbetat så är det alltid de stora 600l tunnorna som har varit regerande, ofta flera stycken dessutom. Men då har det aldrig varit tal om någon kompost. Det har som regel varit separat sortering för wellpapp, plast och plåt, allt annat åker ned i den svarta säcken med namnet storkökssopor. Med lite tur så kommer jag denna vecka få tag på en Aletrumma, en storkompost som kan förvandla ca 250kg komposterbart material till mull på en vecka. Smidigt som bara den.

Det skulle vara coolt om det gick att lösa en kompostering i form av ex grisar. Så att det blev en ”från bord till ho till skit till jord till bord”. Dock är jag tveksam till om det är en bra slogan. Gemene man verkar i dessa dagar verkar vara så alienerad från det de äter att många blir rent utav förskräckta om man tar upp att deras mat växer med hjälp av djurbajs. En bekant bestämde sig för inte alltför länge sedan att sluta köpa champinjoner då det uppdagats att dessa odlades i hästskit. Mycket märkligt…

Igår var min gode vän Marcus Kam här och hjälpte till. Vi kokade rabarbermarmelad och pratade om andra potentiella förädlingsmetoder. Mycket nya idéer kom upp och det är alltid kul att ha ett par nya ögon som ser på stället. Dessutom var det väldigt trevligt att ha lite sällskap i köket. Marmeladen gjorde vi denna gång på endast rabarber och socker, så himla gott i all sin enkelhet. Vi använder något mindre socker än vad man gör på klassiskt vis, inte så mycket för att vi tycker att socker är skadligt utan för att vi vill ha kvar så mycket som möjligt av rabarberns karaktär och det får vi inte om den är för söt. Nu har vi istället en fräschare marmelad, nackdelen blir hållbarheten. Men vi hoppas att våra kunder inte köper marmelad för att bunkra upp utifall ryssen kommer utan för att det är produkter som skall förtäras inom det närmaste året. Samt att man tar vår uppmaning att förvara en öppnad burk i kylen.

En av våra idéer (kanske mest Marcus idé men lite min också) var att göra grillad paprika i rapsolja med lite kryddor i till försäljning. Jag provkörde en batch idag och det blev riktigt bra! Min testpanel gav tummen upp. Dock var det lite meckigt med allt rensande, grillande, skalande och skärande. Men resultatet blev bättre än förväntat, riktigt gott. Det dryga är att på en hornuddslåda (det är väl ett välkänt volymmått?) så fick jag ut 5 burkar… Mycket jobb för lite mat, men definitivt värt det om man ser till smaken. Vi får däremot se om de svartlila paprikorna får följa med i nästa omgång. De fick ett lite metallisk blå nyans när de grillades vilket man som kund kan uppleva lite mystiskt om man inte känner till dess egenskaper.

Förutom dagens valnötsbröd till butiken och paprika projektet så blev det även lite rabarbersaft och ytterligare ett test. I höstas så var DN här och då gjorde vi en variant på tabbouleh, lite samma tänk men med fokus på lokalt och ekologiskt. Den är helt klart en av mina personliga favortirätter men jag har gått och stört mig på den där rackarns citronen i det gamla receptet. Citron är ju inte så lokalt, och det är svårt att hitta bra syrasubstitut på dess breddgrader. Vi i norden har en förkärlek för sött och salt, den syra som vi kört på under en längre tid är ättika, och det är inget jag skulle vilja ha i en fräsch sallad. Lösningen blev ängssyra, denna fantastiskt växt funkade t.o.m bättre än citron, den ger en rundare och mer vegetal syra. Pressning var doch inte ett val, utan finstrimling var det vinnande konceptet.  Receptet dyker upp på Mat & Dryck inom kort. Resultatet ser ni för övrigt nedan.

juni-006-skalad

Artikel i tidningen

torsdag, juni 11th, 2009
Gräslöksblommor - perfekt i sallad

Gräslöksblommor - perfekt i sallad

Strängnäs tidningen skrev i går om vår nyöppnade gårdsbutik (du kan läsa en del av artikeln  här ) och det är alltid lika intressant att se vad en journalist väljer att skriva. Våra erfarenheter är olika. Vissa reportage får vi läsa innan och andra inte. Vissa är fulla av missuppfattningar och andra stämmer exakt (med vår uppfattning…). Givetvis beror det inte bara på den utsända journalisten utan vår tydlighet har säkert också sin betydelse. Så spännande räcker kanske inte för att beskriva hur det känns när vi efter ett besök av media väntar på ”resultatet”. Denna gång fanns ingen anledning till oro – det som stod skrivet stämde bra. Däremot kändes det inte som jag när jag läste att jag sagt  ”Folk vill möta producenterna och uppleva maten på plats”. Hmm, jag brukar passa mig för att använda generaliserande begrepp så  det kändes lite obekvämt att läsa det. Men, jag kan inte garantera att det inte slank ur mig – dagen hade varit lång och tagit ut sin rätt. …

Vi var på utvärdering av Rabarberfestivalen i går kväll. Bie i Mariefred höll i den och Stefan från Gripsholms värdshus tillsammans med Robert från Annas hembageri deltog också. Eftersom jag är ngt av ett ”utvärderingsfreek”  så kunde vi inte missa detta tillfälle att delge våra erfarenheter från festivalen. Det blev ett väldigt kreativt möte – alla hade vi idéer kring hur festivalen kan utvecklas och Bie noterade så att pennan nästan var röd (ja – hon hade papper och penna, inte laptop…) och vi var väldigt eniga om det mesta. Trots olika lång erfarenhet från festivalen och olika branscher. Särskilt att det var en RIKTIGT bra torgdag i Mariefred vid premiären. Vad hade vi då för förslag på förbättringar? Fler aktiviteter här i norra Sörmland skulle vi kunna sammanfatta det med och där fanns förslag på olika sorters tävlingar och mediaaktiviteter. Nästa Rabarberfestival kommer att bli ännu bättre!!

Beroende

söndag, juni 7th, 2009

Mats och Johan i tomathuset

Mats och Johan i tomathuset

Vilket blogginlägg från Johan! Sådant beröm är vi inte vana vid – men vi kan säkert vänja oss… Kan ärligt säga att det hade vi inte trott för tio år sedan -  är det detta som kallas utveckling, eller kanske insikt?

Kan kontra med att det är oerhört skoj att få jobba och planera tillsammans med äldste sonen. Att han vågade lämna jobbet i storstan för att jobba tillsammans med oss är riktigt häftigt – något som vi knappt vågat hoppas på. Det är väldigt spännande för vi lär oss mycket tillsammans och Johan tillför  både kompetens och perspektiv  som Mats och jag inte har. Med andra ord kompletterar vi varandra rätt bra – även om det givetvis finns utvecklingsmöjligheter inom några områden. ”Det är väl detta alla företagare drömmer om. Att barnen ska vara intresserade av att utveckla familjeföretaget” får vi ganska ofta höra. Och visst är det så även för oss och det är faktiskt trevligt att vara beroende av sina barn – för vem vill satsa pengar, tid, och kraft för att bygga upp ett livsverk som ingen uppskattar och vill driva vidare? Givetvis behöver ingen lova något inför framtiden, men att ha stöd från våra vuxna barnen (på olika sätt) ger kraft och mod till oss föräldrar i vårt företagande.

Inför varje helg har jag stora planer vad gäller vad som ska bli gjort. Av någon anledning så inbillar jag mig att det finns större tidsutrymme under helgen än under veckodagarna. Fast det i realiteten är tvärtom! Fråga mig inte varför – visste jag det skulle jag förhoppningsvis fungera annorlunda. Dessa dagar uppskattar jag extra att Martin, Lina, Michael och Josefin ställer upp och jobbar under helgen och att Anne & Mark fixade pizza till lördagens lunch!! Livet blir så mycket lättare med goda medarbetare kring oss – även på helgen.

Vi är inte bara beroende av våra barns olika support och våra medarbetares arbetsinsats – vädret under helgerna styr faktiskt vår helger mer än något annat och kanske på ett annat sätt än för många andra. Under veckorna har Annelie ansvar för kryddhuset och Tord håller koll i tomathuset, men när det är helg måste vi själva sköta vattningen i alla växthusen. Då är det centralt att planering av vattningen fungerar och att vi inte faller in i att ”jag tar det sen”. Det går inte att fuska – missar vi så syns det! Ett bord kryddväxter som inte fått vatten i tid kan ge mycket kassation och en bädd tomatplantor som inte fått tillräckligt med vatten kan innebära pistillröta om några veckor eller ännu värre – toppar som tagit stryk. Så alla studenter får ursäkta mig -  vädret på nationaldagen var faktiskt helt OK….