Jag skulle vilja påstå att man generellt tar hand om sin bil bättre än sig sin egen kropp. Ingen jag känner skulle få för sig att tanka bilen med raketbränsle, men en snickers och en cola till lunch är inte alls lika främmande.  Det är uppenbarligen mycket lättare att märka konsekvenserna av bränslevalet när det gäller din bil än vad det är i din kropp. Tankar du din gamla dieselbil med matolja så kommer den att hålla max ett år och du får flottiga avgaser. Äter du på snabbmatsrestauranger alla dagar i veckan så är det dock troligt att du inte reflekterar så mycket över de ”flottiga avgaserna”.

En bil som du kör varje dag kanske har en livslängd på 10 år, besiktigas årligen för att se att allt fungerar och lämnas regelbundet in på service. Hur många under 40 går på hälsokontroller? Inte många, man kör tills det är något som är trasigt.

Om man bortser från det självklara, dvs att ingen skulle hälla i fel bränsle förutom som en nödlösning så kan vi kolla på motorolja. Hur många skulle köpa euroshoppers motorolja? Inte du va? Förmodligen så kollar man efter en bra olja som är tillverkad för precis den typen av bil som man har. Nu menar jag inte att du skall gå och göra blodtranfusioner var 1500:e mil utan bara tydliggöra att det inte är ovanligt att man lägger ned mer pengar per månad på sin bil än på sin kost.

Ta mig nu inte på för mycket allvar men se till att du tar hand om din kropp i första hand och din bil i andra hand. Inte bara när det gäller tvättning.

Slutligen så skulle jag vilja slå ett slag för för filmen Food Inc. Den handlar huvudsakligen om USA, men mycket berör även oss här i Norden. Nedan är ett kort klipp med en av personerna som är med i filmen. Han beskriver hur mycket olja det går åt till en hamburgare.

I min ungdoms dagar så var jag aktiv i RKUF, eller URK som mina föräldrar alltid kallade det (för det hette det på deras tid). Det har dock ingenting med med revolutionär kommunistisk ungdom utan helt enkelt Röda Korset. Eftersom jag inte hade byggt upp så mycket karaktär på den tiden så var det kanske inget jag skröt med. Det tillsammans med folkdansen och valthornsspelandet var inget som byggde upp respekt hos de jämnåriga.

Men så här i efterhand så är jag otroligt tacksam för de erfarenheter jag fick därifrån. Att tävla i första hjälpen må låta märkligt för en oinvigd, men det är ruskigt bra träning för den dag då det faktiskt händer något. Nu har jag klarat mig förhållandevis lindrigt, oftast är det när jag ”jobbat på egen hand” som svärfar brukar säga. Men det är skönt att veta att om det händer något allvarligt så är man redo.

Idag var det dax att friska upp kunskaperna. Janne Johansson från Röda Korset var här idag och gick igenom första hjälpen med oss. Utbildningen är som en del i Säkert Bondförnuft som skall göra oss till en säkrare arbetsplats. Det var kul att se att även här hade skett en utveckling, jag kände lite innan att det mest skulle vara repetition men en del saker hade förändrats. ”Framstupa sidoläge” har nu blivit ”stabilt sidoläge” och borta var dockorna med mätare som kände av hur hårt man trycker och blåser. Dessutom var den klassiska Heimlichen uppdaterad.

Något som blev väldigt tydligt hos mig var att jag blivit äldre mognare. Förutom risken att köra morakniven genom handen  så var mycket av det man lärde sig i RKUF inte så påtagligt. Men nu i vuxen ålder så är inte saker som plötsligt hjärtstillestånd så abstrakt längre. Hur man får upp en bit mat som fastnat i strupen på ett spädbarn känns dessutom direkt fundamentalt.

Så boka in en utbildning i första hjälpen med Röda Korset på din arbetsplats. Inte bara så att du kan hjälpa andra utan även så att dina arbetskamrater kan hjälpa dig när det behövs.