Idag fick vi besök av Sörmlands lokala kock nummer ett. Jo, vi har faktiskt en utvald sådan. Claus Jarding vann tävlingen i Sörmland i september och skall den 2 maj tävla mot kockar från Uppsala län, Västmanlands län och Örebro län, se Inbjudan 2 maj 0704
Claus kom tillsammans med sin familj, fikade med oss i personalen och tittade sen runt i växthusen. Det är så skoj att gå i växthuset med en engagerad kock. Kommentarer som ”Portlack, vad är det? Daniel sa att det måste jag ha med..” ”Vad är det här?” eller ”Det är hur svårt som helst att välja för jag kan ju inte ha med allt” kommer hela tiden. Jag visar några produkter som är mer ovanliga än andra och vi diskuterar kring den och Claus kommer med idéer. Inspirerande och kul för oss som odlare att få chansen att utbyta erfarenheter med andra och nya kockar.
Sen kan man ju tycka vad man vill om att lägga ett evenemang som ska lyfta fram lokal produktion i början av maj. Visst finns det kött av olika slag, men grönsaksbiten blir beroende av växthusodlingen i Mälardalen. Även detta att det är två kötträtter som ska lagas visar på bristande kreativitet och insikt. Nu när den miljösmarta väljer vegetariskt hade det varit på sin plats att en av rätterna som ska tillagas hade varit vegetarisk.
Nästa frågan är: ”Vad är syftet med en tävling som heter Den lokala kocken”? Svaret som ges på LRF:s hemsida är att ”bland annat att stimulera utvecklingen för lokalt producerad mat” och där fick vi svaret på varför det är två kötträtter… När stimulerade LRF en vegetarisk livsstil? Det ligger liksom inte i linje med deras uppgift;)
För att fortsätta på det temat. Är en kocktävling det bästa sättet att stimulera utvecklingen av lokalt producerad mat? Hade det inte varit bättre om de kockar som vann regionfinalerna i länen tillsammans åkt runt i kommuner och diskuterat, inspirerat och utbildat personal och politiker? Även träffat barn och ungdomar och gett dem tillfälle till kreativa diskussioner kring den lokala maten. Berättat om hur man tänker när det gäller säsong och tillgång? Diskuterat varför vi inte ska äta tomater i december och jordgubbar i mars – där kan våra duktiga kockar påverka. absolut mycket mer än om de kör ett ”race” i Uppsala och blir bedömda… Där på plats (i Uppsala) är ju bara de redan ”frälsta”. De som behöver mer kunskap och tips vet troligen inte ens om denna tävling. Visste du om den??
Men, jag vet – man ska inte gnälla utan vara glad att den lokala produktionen lyfts fram…. Samtidigt som jag ser det som en risk om vi inte tillåts (d.v.s. ses som bitchiga) att kritisera utan förväntas berömma varandra oavsett vad vi gör – hur ska vi då kunna utveckla och utvecklas? Konstruktiv kritik, är inte det när man kommer andra förslag och inte bara klagar? Jag har massor med förslag…
Klart att en kocktävling för att lyfta fram lokalt producerad mat är (ursäkta->) korkat!
Kockar har formats till någon slags trofé och säljs som vilken apa/orm/lejon som helst på Harrods (förr i tiden gjorde dom det)… och vi går på det…
Men också: Hur många kockar i länet finns det som har kompetensen att ”utbilda” och inspirera politiker/kommuner om detta?
Politiker och kommuntjänstemän är normalkonsumenter i stort precis som vilken radhussvensson som helst. Skillnaden är kanske att politikern tjänar liter mer och kan pga. det ha råd med bättre råvaror (!?).
I många kommuner är medelåldern för kommunledningen/politiken hög. Om jag generaliserar hårt så säger jag så att då har vi problem nr 1. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Man till och med bara väntar ut pensionen och bevakar sitt sedan länge ”inpissade” revir. Tanken på att göra gott för invånarna har då sedan länge gått förlorad…
”Man” har tack vare medias miljonsatsningar på restaurangkockar i TV fått någon konstig inställning om en restaurangkocks egentliga värde, och detta tack vara någon dikt som någon smart reklamare prackat på den stora massan.
Det värsta är ju att reklamkuppen fortfarande håller. Så det är ju klart att restaurang/kockar skall tävla och visa upp våra stolta råvaror på ett torg eller i en konventsal (apor i bur någon?)
Sätt gärna ihop en kock tillsammans med KRAV i samma mening… det borde väl skapa ett starkt säljargument om något?
Nej, tyvärr tror inte jag på kockar som vår tids mesias. Vi är alldeles för lata och själviska för det. Dessutom ljuger vi om vart råvarorna kommer ifrån för att verka duktiga och medvetna. Vilket enligt svensk livsmedelslag och Eus förordningar är förbjudet (spårbarhet och redlighet).
Men frågan på Facebook löd: Hur stimuleras lokal produktion och konsumtion bäst?
Ja, kanske är kocktävlingar en del i det. Men enbart som en del i en mycket bredare front. Resan där börjar väl med den bild man ser i spegeln varje dag och inte den bild man ser på tvn varje kväll.
Vill först och främst förtydliga att jag inte är emot kocktävlingar – det jag ifrågasätter är om det verkligen stimulerar lokal produktion (som givetvis är beroende av lokal konsumtion). Att satsa tid och pengar på en aktivitet som når väldigt få är för mig slöseri med pengar, engagemang och tid. Ett litet fåtal personer kommer att närvara vid finalen och vi andra kommer kanske att läsa om det i tidningen – vilka spår sätter det i våra val av livsmedel??
Om vi ser till Södermanlands län så har vi många kockar som jobbar med utbildning på flera håll i länet. Jag tror definitivt inte att det är ett problem och ser vi till Nyköpings restaurangskola (eller har de bytt namn:) så finns ju ett helt gäng välrenommerade kockar som numera utbildar på heltid. Jag tror inte att problemet ligger där.
Men, givetvis kan det vara ett problem om det inte finns intresse i kommunerna för att utveckla den offentliga måltiden, kommuninnevånarnas kunskapsnivå när det gäller livsmedelsproduktion och politikernas förmåga att se till hållbarhet och långsiktighet. Finns inte intresset så hjälper varken att det finns pedagogiska kockar eller finansiering. För det är där jag tror att vi har en en utmaning – utbildning och detta helst genom diskussion och möten med andra som har annan erfarenhet och kunskap.Problemet kanske dock är att det inte finns insikt om den bristande insikten…
När det gäller åldern på kommunledning och politiker så väljer jag att tiga still – jag är ca 10 äldre än tre av de fyra kommunalråd vi har i Strängnäs och jag anser mig vara ”utvecklingsbar” (dock inte att sitta när andra säger till mig;). Är i min naivitet dock övertygad om att våra politiker är en mix – där de du beskriver finns representerade, men att fortfarande finns de som ser till invånarnas bästa.
Att kockar ljuger om råvarornas ursprung är ju inte nytt för oss, men att läsa det du skriver gör mig väldigt upprörd. Är det så vanligt? Kan vi komma till rätta med det eller hänger det igen på att vi har medvetna konsumenter/gäster som frågar, frågar och frågar??
Och det är precis det jag menar: att vi vill se kockar IRL mer. Helt OK med kockprogram på TV och på torg, men att möta en på riktigt, prata, fråga, laga och äta tillsammans – det är jag övertygad om påverkar hur vi ser på matproduktionen. Vi vill se samma bild som du ser i spegeln. Jag vill inte välja (nu heller) men om vi måste välja så tror jag mer på fler möten än tävlingar./Karin